Skymningen sänker sig över parkområdet utanför ILO-huset i Genève. Applikationskommitténs arbete börjar närma sig slutet. Det sista fallet behandlas just nu. Det är ombytta roller. I Venezuela är det arbetsgivarna som oroar sig över föreningsrätten. Arbetsgivarnas tonläge blir extra skarpt. I Venezuela är konflikten mellan kapital och arbete tydlig. Men dimensionerna verkar vara många.
Det har varit en lång vecka. Vi har arbetat oss igenom 25 mål. Det har varit både bra och dålig retorik, Svepande bortförklaringar och svidande kritik. Engagemanget har varit stort, likgiltigheten frånvarande. Det är därför passande att Venezuela får avsluta applikationskommitténs arbete. För i inget mål har det varit så många som vill prata. Klockan är 19.30 och det är 37 (trettiosju!) talare kvar. Vi kommer att bli kvar till 23.30 typ….
Venezuela är svettig spagetti. Intressekonflikterna är många. Hugo Chavez socialiseringsagenda skapar konflikter till höger och vänster. Det rapporteras om mord på fackföreningsledare, kidnappning av arbetsgivare och auktoritärt styre. På både arbetsgivare- och arbetstagarsidan vittnas det till stöd för uppgifter. Men på respektive sida finns också företrädare som vittnar om motsatsen. Det är svårt att se vad som hänger ihop med vad. Det är en spaghetti som kryddas med kolonialism, kommunism, kapitalism och olja.
Applåderna är stora. Engagemanget bland sydamerikanerna är stort. Det är marknadstalibaner mot kommunister. Det kommer att bli en lång kväll. Jag kommer inte att hoppa i den här soppan.
fredag 11 juni 2010
onsdag 9 juni 2010
Skit i fläkten
När jag gör mitt inlägg om Kanada och kopplar frågan till Laval och EU-problematiken slår skiten i fläkten. Det blir ett väldigt väsen. För första gången i mitt liv får jag uppleva censur. Arbetsgivarna skriker och väsnas. Mina fackliga vänner applåderar och visslar. Det dunkas i ryggen. Själv är jag förvånad.
I grund och botten är det fel. En kantspelare i Åshöjdens BK ska inte skriva referat om lagets matcher. Jag var mitt i händelsernas centrum. Med risk för partiskhet ska jag försöka förklara vad som hände under gårdagens möte i applikationskommittén.
Att det finstilta skulle provocera vissa arbetsgivare så mycket hade jag aldrig trott. Upplägget var enkelt. Det finns tydliga paralleller mellan EU och Kanada. Båda är federala strukturer som gör det möjligt att undvika ansvar enligt ILO rätten. Både Kanada och EU kräver att de länder man träffar handelsavtal med tillämpar ILO-rätten. Det är dubbelmoral.
När ordet Laval nämns första gången reser sig den svenska arbetsgivarrepresentanten upp. Han springer över till arbetsgivarnas talesman. Flera arbetsgivare börjar att ropa. Mötesledaren i kommittén avbryter mig och ger arbetsgivarna ordet. De vill att jag inte nämner länder, rapporter eller EU. De vill förbjuda alla paralleller till förhållanden i andra länder. Adrenalinet börjar att pumpa. Mötesledaren ger arbetsgivarna rätt och säger att jag inte får nämna andra länder.
Jag klämmer ur mig att jag sannolikt har ett visst mått av yttrandefrihet och bör få avsluta mitt inägg. I nästa mening säger jag Storbritannien. Det är då skiten slår i fläkten. Arbetsgivarna står upp. De kräver att det jag säger skall strykas från protokollet. Mötet avbryts och talesmännen för fack och arbetsgivare kallas upp till mötesledaren. Det visslas, applåderas och buas. Det är match.
Efter 5-10 minuter kommer konklusionen. Jag får fortsätta. Men jag får inte hänvisa till andra länder eller EU i namn. Jag får dock antyda. Istället för Storbritannien säger jag ett inflytelserikt land – vars namn jag inte får nämna - på en ö utanför den kontinent där vi befinner oss. Istället för EU säger jag en internationell organisation på den västra sidan av den euro-asiska kontinentalplattan. Ironin älskas av vissa. Andra ser ut att hata mig.
När jag är färdig får jag stående applåder. Vissa regeringsrepresentanter applåderar också. Jag är mest förbannad och förvånad. Att Laval och EU kopplingen skulle vara så kontroversiell för arbetsgivarna hade jag ingen aning om. Men det känns som jag vunnit den fackliga schlagerfestivalen. Folk vill hälsa och skaka hand. Men jag känner mig kränkt och förbannad. Aldrig tidigare har jag varit med om censur.
När jag nu dagen efter försöker att förstå vad som egentligen hände inser jag att Lavalproblematiken har globalt format. Arbetsgivarna betraktar EU och den fria rörligheten som ett instrument för att flytta fram ekonomiska rättigheter. Det brittiska målet handlade om detta och arbetsgivarna satte ett veto mot diskussionen (se blogginlägget Stormiga listor). De vill inte att skuggor ska falla över EU-rätten. EU-rätten som begränsning av fackliga rättigheter får inte ens diskuteras. Bättre att försöka att såga bort all diskussion. Tillslut återstår endast censur och mötesformalia i redskapslådan.
Den som vill läsa den ocensurerade versionen får göra det här. För det otränade ögat kan det vara svårt att upptäcka det kontroversiella. Jag hade inte sett det.
-----------------------------
Intervention on Canada
Among the Member States of the ILO there are a number of federal states or states within international federal structures. All cases in the report on Canada concern restrictions of trade union activities. We’re talking about clear cut breaches of the right to organize as well to the right to strike in the provinces of Canada.
The specific elements of the cases are worrying. And it is clear, from the report and earlier reports to the ILO, that the federal structure in Canada is being used as a shield to avoid international obligations that follows from the membership of the ILO. The federal government has repeatedly argued that the competence to regulate labour standards lay at the level of provinces. Meanwhile, the provinces, which are not members directly to the ILO, continue to apply provincial legislation which at times breaches the core labour standards of ILO.
Nordic Trade Union Confederations wants to express their concern about federal structures as means to avoid obligations steaming from the membership of the ILO. Within the European Union we’re experiencing a development similar of that in Canada.
The federal structure of the EU can be used as a means for Member States of the EU - states which all are also Member States of the ILO - to avoid their obligations to the ILO. A series of cases from the European Court of Justice - Laval, Viking and Rüffert being the most well known - has on a supra national level restricted the freedom of association, the right to collective bargaining and right to strike in the Member States.
All federal structures – no matter if within a State or an international organisation – are founded upon a division of competence and jurisdiction between federal- and state level. It is important that no entity within a federal structure can escape its responsibility to adhere to the core conventions of the ILO. The federal government of Canada cannot escape its obligations behind a federal structure.
The judgement by the ECJ in the Laval case has, on basis of the aquis communitaire, restricted the right of trade unions to organize their activities, in particular the right to strike. Sweden has adopted laws which breach ILO Convention no. 87. The explanation, used by the Swedish government, is that a conflict between EU law and Swedish law has to be dealt with in negotiations between the EU and the ILO. The Swedish government hides behind the supra national structure of the European Union.
The report on the United Kingdom, the BALPA case, which the application committee have decided not discuss, touches upon this very question as well. We want to underline the practical importance all these cases have for the activities of trade unions. Federal and similar structures as means to avoid obligations to the ILO must be considered seriously.
It is ironic that Canada’s federal government, just like the European Union, demands adherence to ILO’s core conventions in trade agreements with external countries. The trade union represent from Colombia has already witnessed about the irony in these double standards. Do not ask from others to apply Conventions that you don’t apply correctly yourself. We don’t like double standards in trade agreements – neither from Canada nor from the European Union. It is therefore important that the Canadian case is considered seriously.
Member States with federal structures have to respect and in practice implement ILO Conventions. The divisions of competence between federal and state government shall not be allowed to avoid international legal obligations. We are convinced that cases, like the Canadian one, will have to be discussed further and deeper in the years to come. We must find solutions where all entities within federal structures adhere to ILO Conventions.
We know that the federal government has tried to convince represents from the provincial governments to participate at ILO conferences. Maybe it is time for ILO to invite them directly to the conference? Or maybe this can be the subject of conversations for a direct contact mission as requested by the Canadian workers?
At the very least the federal government of Canada should seek technical assistance from the ILO in order for them to explain the ILO Conventions to the provincial government.
----------------------------------------
I grund och botten är det fel. En kantspelare i Åshöjdens BK ska inte skriva referat om lagets matcher. Jag var mitt i händelsernas centrum. Med risk för partiskhet ska jag försöka förklara vad som hände under gårdagens möte i applikationskommittén.
Att det finstilta skulle provocera vissa arbetsgivare så mycket hade jag aldrig trott. Upplägget var enkelt. Det finns tydliga paralleller mellan EU och Kanada. Båda är federala strukturer som gör det möjligt att undvika ansvar enligt ILO rätten. Både Kanada och EU kräver att de länder man träffar handelsavtal med tillämpar ILO-rätten. Det är dubbelmoral.
När ordet Laval nämns första gången reser sig den svenska arbetsgivarrepresentanten upp. Han springer över till arbetsgivarnas talesman. Flera arbetsgivare börjar att ropa. Mötesledaren i kommittén avbryter mig och ger arbetsgivarna ordet. De vill att jag inte nämner länder, rapporter eller EU. De vill förbjuda alla paralleller till förhållanden i andra länder. Adrenalinet börjar att pumpa. Mötesledaren ger arbetsgivarna rätt och säger att jag inte får nämna andra länder.
Jag klämmer ur mig att jag sannolikt har ett visst mått av yttrandefrihet och bör få avsluta mitt inägg. I nästa mening säger jag Storbritannien. Det är då skiten slår i fläkten. Arbetsgivarna står upp. De kräver att det jag säger skall strykas från protokollet. Mötet avbryts och talesmännen för fack och arbetsgivare kallas upp till mötesledaren. Det visslas, applåderas och buas. Det är match.
Efter 5-10 minuter kommer konklusionen. Jag får fortsätta. Men jag får inte hänvisa till andra länder eller EU i namn. Jag får dock antyda. Istället för Storbritannien säger jag ett inflytelserikt land – vars namn jag inte får nämna - på en ö utanför den kontinent där vi befinner oss. Istället för EU säger jag en internationell organisation på den västra sidan av den euro-asiska kontinentalplattan. Ironin älskas av vissa. Andra ser ut att hata mig.
När jag är färdig får jag stående applåder. Vissa regeringsrepresentanter applåderar också. Jag är mest förbannad och förvånad. Att Laval och EU kopplingen skulle vara så kontroversiell för arbetsgivarna hade jag ingen aning om. Men det känns som jag vunnit den fackliga schlagerfestivalen. Folk vill hälsa och skaka hand. Men jag känner mig kränkt och förbannad. Aldrig tidigare har jag varit med om censur.
När jag nu dagen efter försöker att förstå vad som egentligen hände inser jag att Lavalproblematiken har globalt format. Arbetsgivarna betraktar EU och den fria rörligheten som ett instrument för att flytta fram ekonomiska rättigheter. Det brittiska målet handlade om detta och arbetsgivarna satte ett veto mot diskussionen (se blogginlägget Stormiga listor). De vill inte att skuggor ska falla över EU-rätten. EU-rätten som begränsning av fackliga rättigheter får inte ens diskuteras. Bättre att försöka att såga bort all diskussion. Tillslut återstår endast censur och mötesformalia i redskapslådan.
Den som vill läsa den ocensurerade versionen får göra det här. För det otränade ögat kan det vara svårt att upptäcka det kontroversiella. Jag hade inte sett det.
-----------------------------
Intervention on Canada
Among the Member States of the ILO there are a number of federal states or states within international federal structures. All cases in the report on Canada concern restrictions of trade union activities. We’re talking about clear cut breaches of the right to organize as well to the right to strike in the provinces of Canada.
The specific elements of the cases are worrying. And it is clear, from the report and earlier reports to the ILO, that the federal structure in Canada is being used as a shield to avoid international obligations that follows from the membership of the ILO. The federal government has repeatedly argued that the competence to regulate labour standards lay at the level of provinces. Meanwhile, the provinces, which are not members directly to the ILO, continue to apply provincial legislation which at times breaches the core labour standards of ILO.
Nordic Trade Union Confederations wants to express their concern about federal structures as means to avoid obligations steaming from the membership of the ILO. Within the European Union we’re experiencing a development similar of that in Canada.
The federal structure of the EU can be used as a means for Member States of the EU - states which all are also Member States of the ILO - to avoid their obligations to the ILO. A series of cases from the European Court of Justice - Laval, Viking and Rüffert being the most well known - has on a supra national level restricted the freedom of association, the right to collective bargaining and right to strike in the Member States.
All federal structures – no matter if within a State or an international organisation – are founded upon a division of competence and jurisdiction between federal- and state level. It is important that no entity within a federal structure can escape its responsibility to adhere to the core conventions of the ILO. The federal government of Canada cannot escape its obligations behind a federal structure.
The judgement by the ECJ in the Laval case has, on basis of the aquis communitaire, restricted the right of trade unions to organize their activities, in particular the right to strike. Sweden has adopted laws which breach ILO Convention no. 87. The explanation, used by the Swedish government, is that a conflict between EU law and Swedish law has to be dealt with in negotiations between the EU and the ILO. The Swedish government hides behind the supra national structure of the European Union.
The report on the United Kingdom, the BALPA case, which the application committee have decided not discuss, touches upon this very question as well. We want to underline the practical importance all these cases have for the activities of trade unions. Federal and similar structures as means to avoid obligations to the ILO must be considered seriously.
It is ironic that Canada’s federal government, just like the European Union, demands adherence to ILO’s core conventions in trade agreements with external countries. The trade union represent from Colombia has already witnessed about the irony in these double standards. Do not ask from others to apply Conventions that you don’t apply correctly yourself. We don’t like double standards in trade agreements – neither from Canada nor from the European Union. It is therefore important that the Canadian case is considered seriously.
Member States with federal structures have to respect and in practice implement ILO Conventions. The divisions of competence between federal and state government shall not be allowed to avoid international legal obligations. We are convinced that cases, like the Canadian one, will have to be discussed further and deeper in the years to come. We must find solutions where all entities within federal structures adhere to ILO Conventions.
We know that the federal government has tried to convince represents from the provincial governments to participate at ILO conferences. Maybe it is time for ILO to invite them directly to the conference? Or maybe this can be the subject of conversations for a direct contact mission as requested by the Canadian workers?
At the very least the federal government of Canada should seek technical assistance from the ILO in order for them to explain the ILO Conventions to the provincial government.
----------------------------------------
Liten handbok
Så var vi igång. Ett pärlband av länder står inför skranken. Nu ska regeringarna förklara sig. Det är ett smörgåsbord av ursäkter och bortförklaringar. Jag tänkte lyfta fram några av de vanligaste förklaringarna. De retoriska figurerna vi lär oss som barn kan även användas för att bortförklara barnarbete, kidnappning och auktoritärt styre.
Listan på de mål som behandlas i applikationskommittén är nu fastställd. Arbetsgivarna fick sin vilja igenom. Columbia är inte på den lista av mål som behandlas i utskottet.
Proceduren i kommittén är enkel. Först för regeringen från landet som kritiseras förklara sig. Sedan är det talesmännen från fack och arbetsgivarsidan, som följs av de nationella facket och arbetsgivarna. Därefter blir fältet öppet. En nyhet i år är att även regeringarna har fått tidsgräns. Dom får inte prata hur länge som helst. Efter 15 minuter ringer klockan.
Regeringarnas förklaringar till varför ILO konventionerna inte tillämpas är fantastiska. De duckar, glider och smiter på de mest fantasifulla sätt. Här kommer en liten manual till de vanligaste metoderna att hantera kritiken i expertkommitténs rapporter. Oftast används en blandning.
1. Förneka kritiken. Expertkommitténs beskrivningar av landet är felaktiga. Metoden används främst av de allra mest auktoritära regeringarna. Inte sällan kombineras metoden med ett omvänt resonemang. Vitryssland är inte en repressiv och auktoritär regim där fackliga rättigheter i praktiken saknas. Istället försöker man att porträttera landet som arbetstagarnas paradis med starka fack.
2. Kritiken är överdriven. Den här metoden är en mildare variant av förnekandet. Här handlar det om göra kritiken mer relativ. Barnarbetet i Marocko är inte så utbrett som det verka (bara ca 50 000 barn som tas från sina familjer för att arbeta i andras hem). Det är inte så allvarligt. Tvångsarbete och barnarbete i Uzbekistan är kulturellt betingat. Många barn tycker det är kul. Ja, ni förstår…
3. Det var inte jag. En metod som regeringarna använder när det varit poliska val eller byta av regim. Då kan man skylla på tidigare regeringar och säga att man nu ska göra allt för att landet skall fullgöra sina förpliktelser gentemot ILO. Att kränkningarna av ILO reglerna har pågått i decennier, oavsett styre, nämner man inte. Tjeckerna, som konsekvent diskriminerat Romer, säger att det var den tidigare regeringens fel
4. Det var inte mitt fel. Den här metoden tar sikte på den ekonomiska krisen. Regeringarna hade för avsikt att upphäva begräsningarna av de fackliga rättigheterna. Men sen kom den ekonomiska krisen. Nu kan Costa Rica inte göra de ändringar i lagen som ILO uppmanat till. Det blir för dyrt om offentliganställda får fackliga rättigheter. Den ekonomiska krisen är den perfekta ursäkten för många regeringar. Och arbetsgivarna tvekar sällan i sitt understöd.
5. Läpparnas bekännelse. Den här metoden handlar om att medge bristfällig efterlevnad. Man erkänner att man kränker konventionerna. Problemet är bara att man lovat samma sak tidigare. Ingenting har hänt. Det hindrar dock inte att regeringarna lovar att ta tag i saken igen. Kanada kör läpparnas bekännelse med en blandning av metod 3. Kanadas regering ska bättra sig och fortsätta att prata med provinsregeringarna som bryter mot ILOs kärnkonventioner.
6. Jag hann inte. En metod som oftast används i fråga om bristfällig eller utebliven rapportering av kränkningar av ILO konventioner. Landet skulle ha rapporterat innan en viss tid. Men brister på resurser gjorde att man inte hann. Och istället för att skicka sent vill man hellre förklara sig på plats. Regeringsföreträdarna för Centralafrika hann inte ens komma till kommittén. De stod utanför byggnaden och drack kaffe.
7. Förlåt. Jag skall göra det nu. Är en metod som jag inte stött på ännu. Kanada har varit närmast med sina läppars bekännelse.
Listan på de mål som behandlas i applikationskommittén är nu fastställd. Arbetsgivarna fick sin vilja igenom. Columbia är inte på den lista av mål som behandlas i utskottet.
Proceduren i kommittén är enkel. Först för regeringen från landet som kritiseras förklara sig. Sedan är det talesmännen från fack och arbetsgivarsidan, som följs av de nationella facket och arbetsgivarna. Därefter blir fältet öppet. En nyhet i år är att även regeringarna har fått tidsgräns. Dom får inte prata hur länge som helst. Efter 15 minuter ringer klockan.
Regeringarnas förklaringar till varför ILO konventionerna inte tillämpas är fantastiska. De duckar, glider och smiter på de mest fantasifulla sätt. Här kommer en liten manual till de vanligaste metoderna att hantera kritiken i expertkommitténs rapporter. Oftast används en blandning.
1. Förneka kritiken. Expertkommitténs beskrivningar av landet är felaktiga. Metoden används främst av de allra mest auktoritära regeringarna. Inte sällan kombineras metoden med ett omvänt resonemang. Vitryssland är inte en repressiv och auktoritär regim där fackliga rättigheter i praktiken saknas. Istället försöker man att porträttera landet som arbetstagarnas paradis med starka fack.
2. Kritiken är överdriven. Den här metoden är en mildare variant av förnekandet. Här handlar det om göra kritiken mer relativ. Barnarbetet i Marocko är inte så utbrett som det verka (bara ca 50 000 barn som tas från sina familjer för att arbeta i andras hem). Det är inte så allvarligt. Tvångsarbete och barnarbete i Uzbekistan är kulturellt betingat. Många barn tycker det är kul. Ja, ni förstår…
3. Det var inte jag. En metod som regeringarna använder när det varit poliska val eller byta av regim. Då kan man skylla på tidigare regeringar och säga att man nu ska göra allt för att landet skall fullgöra sina förpliktelser gentemot ILO. Att kränkningarna av ILO reglerna har pågått i decennier, oavsett styre, nämner man inte. Tjeckerna, som konsekvent diskriminerat Romer, säger att det var den tidigare regeringens fel
4. Det var inte mitt fel. Den här metoden tar sikte på den ekonomiska krisen. Regeringarna hade för avsikt att upphäva begräsningarna av de fackliga rättigheterna. Men sen kom den ekonomiska krisen. Nu kan Costa Rica inte göra de ändringar i lagen som ILO uppmanat till. Det blir för dyrt om offentliganställda får fackliga rättigheter. Den ekonomiska krisen är den perfekta ursäkten för många regeringar. Och arbetsgivarna tvekar sällan i sitt understöd.
5. Läpparnas bekännelse. Den här metoden handlar om att medge bristfällig efterlevnad. Man erkänner att man kränker konventionerna. Problemet är bara att man lovat samma sak tidigare. Ingenting har hänt. Det hindrar dock inte att regeringarna lovar att ta tag i saken igen. Kanada kör läpparnas bekännelse med en blandning av metod 3. Kanadas regering ska bättra sig och fortsätta att prata med provinsregeringarna som bryter mot ILOs kärnkonventioner.
6. Jag hann inte. En metod som oftast används i fråga om bristfällig eller utebliven rapportering av kränkningar av ILO konventioner. Landet skulle ha rapporterat innan en viss tid. Men brister på resurser gjorde att man inte hann. Och istället för att skicka sent vill man hellre förklara sig på plats. Regeringsföreträdarna för Centralafrika hann inte ens komma till kommittén. De stod utanför byggnaden och drack kaffe.
7. Förlåt. Jag skall göra det nu. Är en metod som jag inte stött på ännu. Kanada har varit närmast med sina läppars bekännelse.
måndag 7 juni 2010
Det går framåt
Om man gör en sammanställning av de beslut som tagit i domestic workers kommitten så här lång så har det gått arbetstagarpartens väg. Här kommer en lite snabb sammanfattning;
- Att vi ska anta normer för anständigt arbete för domestic workers
- Vi ska ha en konvention med en rekommendation gällande Decent work for domestic workers
- Vi har enats om definitionen av domestic workers
So far so good!
// Malin
lördag 5 juni 2010
Atombomben
I varje relation finns ett slutligt vapen. En konsekvens som följer på ett ultimatum. En konsekvens som förändrar relationen fundamentalt. I kollektivavtalsförhandlingar är det strejk eller lockout. I anställningsrelationen är det uppsägning. I krig atombomben. I äktenskapet skilsmässa. Den som hotar med atombomben tar dock stor risk. Man måste vara beredd att realisera hotet.
I förhandlingarna om listan på mål som skall hanteras i applikationskommittén är det just atombomben arbetsgivarna hotar med. Det handlar om huruvida Colombia skall med på listan eller ej. I förhandlingarna, som låst sig totalt, kan man alltid rösta. Fack, arbetsgivare och regeringarna får då helt enkelt rösta om vilka mål som skall vara med. Blir det omröstning hotar arbetsgivarna med att tåga ut ur salen. Atombomben. Att vägra delta i en demokratisk process. Inom ILO är detta mycket allvarliga saker.
Arbetsgivarnas talesman, med det olyckliga efternamnet Potter, gör sitt bästa att förklara. Han vill ha konsensus. Arbetsgivarkollektivet vill inte ha samma mål år efter år. Framstegen i Colombia är många säger Potter. De fackliga representanterna vittnar dock om att över 500 fackföreningsaktiva mördats under det gångna året (applåderna är långa och höga efter inlägget). Potters försök att trolla övertygar inte när verklighetens vittnen finns på plats.
Listan är fortfarande inte på plats. Låsningarna kvarstår. Förhandlingarna fortsätter. Mötet ajouneras för dagen. Fortsättning följer…
C-M
I förhandlingarna om listan på mål som skall hanteras i applikationskommittén är det just atombomben arbetsgivarna hotar med. Det handlar om huruvida Colombia skall med på listan eller ej. I förhandlingarna, som låst sig totalt, kan man alltid rösta. Fack, arbetsgivare och regeringarna får då helt enkelt rösta om vilka mål som skall vara med. Blir det omröstning hotar arbetsgivarna med att tåga ut ur salen. Atombomben. Att vägra delta i en demokratisk process. Inom ILO är detta mycket allvarliga saker.
Arbetsgivarnas talesman, med det olyckliga efternamnet Potter, gör sitt bästa att förklara. Han vill ha konsensus. Arbetsgivarkollektivet vill inte ha samma mål år efter år. Framstegen i Colombia är många säger Potter. De fackliga representanterna vittnar dock om att över 500 fackföreningsaktiva mördats under det gångna året (applåderna är långa och höga efter inlägget). Potters försök att trolla övertygar inte när verklighetens vittnen finns på plats.
Listan är fortfarande inte på plats. Låsningarna kvarstår. Förhandlingarna fortsätter. Mötet ajouneras för dagen. Fortsättning följer…
C-M
Strålande sol ute men ett tilltagande mörker inne
Molnen har börjat hopa sig över Decent work for domestic workers kommittén. Kommitten arbetat sedan i onsdags och i dag är det lördag och vi har inte ännu klarat av punkt 3 i ett dokument med 43 punkter var av de flesta har flera underpunkter.
Även om det pågår intensiva förhandlingar både formella och informella mellan parterna så ser jag ingen ljusning i molntäcket, än. Vi får hoppas på lite friska vindar. Vi har ju fortfarande fem arbetsdagar framför oss.
Trevlig helg // Malin
Även om det pågår intensiva förhandlingar både formella och informella mellan parterna så ser jag ingen ljusning i molntäcket, än. Vi får hoppas på lite friska vindar. Vi har ju fortfarande fem arbetsdagar framför oss.
Trevlig helg // Malin
Burma i fokus
När väckarklockan ringer på lördagmorgon känns det lite motigt. Det har varit en lång vecka. Möten och diskussioner från 9 till 21 varje kväll sätter sina spår. Väl på plats i dagens särskilda hearing med militärregimen i Burma stiger adrenalinet i kroppen. Övergrepp, tvångsarbete, summariska avrättningar och barnarbete är vardag i Burma.
Dokumentationen om brotten mot ILOs konventioner är omfattande. Den som trollar vill flytta uppmärksamheten någon annanstans. Militärregimens företrädare vill fokusera på förbättringarna. Det rör sig ju trots allt bara (!) om 165 dokumenterade fall. Det har varit fler tidigare år. Men varken arbetstagare, arbetsgivare eller regeringarna är imponerade. Trolleriet lyckas inte.
Många vill prata. Många vill kritisera militärregimen. Det är en ond regim. Inläggen stapplas på varandra. Några regeringar menar dock att det blivit lite bättre. Andra ser inga framsteg. Det känns svart, mycket svart. Nyanserna i mörkret är svaga. Som att titta ner i en kopp svart kaffe och leta efter ljusa punkter. Färgskiftningar av hopp. Själv ser jag bara svart kaffe.
C-M
Dokumentationen om brotten mot ILOs konventioner är omfattande. Den som trollar vill flytta uppmärksamheten någon annanstans. Militärregimens företrädare vill fokusera på förbättringarna. Det rör sig ju trots allt bara (!) om 165 dokumenterade fall. Det har varit fler tidigare år. Men varken arbetstagare, arbetsgivare eller regeringarna är imponerade. Trolleriet lyckas inte.
Många vill prata. Många vill kritisera militärregimen. Det är en ond regim. Inläggen stapplas på varandra. Några regeringar menar dock att det blivit lite bättre. Andra ser inga framsteg. Det känns svart, mycket svart. Nyanserna i mörkret är svaga. Som att titta ner i en kopp svart kaffe och leta efter ljusa punkter. Färgskiftningar av hopp. Själv ser jag bara svart kaffe.
C-M
fredag 4 juni 2010
Färdig räknat
Med röstsiffrorna (lätt omräknade) blev det 65 % för och 35 % mot. Så nu ska det bli en konvention tillsammans med en rekommendation och i morgon börjar förhandlandet om innehållet. // Malin
Hockeyhandskar
Nu blir det hockey. Kanadensiska facket har ett mål i applikationskommittén med betydelse för svensk fackföreningsrörelse. Frågan handlar om förhållandet mellan delstat och federalstat. På delstatsnivå i Kanada begränsas förenings-, förhandlings- och strejkrätten i strid med ILOs konventioner. Den federala regeringen säger att den saknar kompetens att ta delstaterna i örat och gömmer sig bakom den federala strukturen. Likheterna med utvecklingen inom EUs federala struktur är slående. Jag slipar skridskorna, tejpar klubban och sätter på mig hjälmen. Jag skall hålla tal. Det här blir spännande.
De läsare som hängt med vet nu vad applikationskommittén sysslar med. Listan på de 25 mål som skall diskuteras är ännu inte färdig. Belgaren som förhandlar för arbetstagarna berättar att parterna hade en informell överenskommelse i onsdags. Sedan kom arbetsgivarnas talesman till ILO (ett slags överkucko) in och ”förbjöd” diskussion om Colombia. Den gemensamma listan rasade. Och nu kommer man inte vidare. Belgaren berättar att låsningen är så allvarlig att vi måste börja med de mål där parterna är överens. Som det ser ut nu kan det dröja till måndag eller tisdag innan listan blir färdig.
Men, men, medan förhandlingarna fortsätter är parterna överens om att börja med de mest allvarliga målen (på ILO lingua kallas målen för dubbla fotnoter). Länderna i den gruppen är Kambodja, Centralafrika, Tjeckien, Marocko, Ryssland, Ukraina och Uzbekistan. Det är dem som applikationskommittén börjar med.
Även om listan inte är färdig tycks det kanadensiska målet vara tryggt. I den arbetstagargrupp där inläggen nu skall förberedas är stämningen hög. Kanadensare, svenskar och brasilianare vill prata. Det som intresserar mig är att regeringar försöker att gömma sig bakom federala strukturer. Kopplingarna till Lavalmålet är tydliga.
Låt mig förklara. EU-domstolens dom i Lavalmålet utgör en begränsning av förenings-, förhandlings- och strejkrätten. Domen står i konflikt med den praxis som vuxit fram inom ILOs övervakningsorgan. Att EU-domstolen avviker från ILOs konventioner 87 och 98 befriar dock inte Sverige från ingångna förpliktelser. Medlemskapet i EU betyder inte att man kan strunta i ILO.
Det är lätt att försöka gömma sig bakom en federal struktur. I spänningen mellan den federala strukturen och ILO kan provinserna i Kanada göra lite som de vill. Arbetsrätten regleras i provinserna. Den federala strukturen saknar kompetens att reglera arbetsrätten. Hänger ni med? Den federala regeringen i Kanada hävdar att man vill följa ILOs konventioner men säger samtidigt att men inte kan göra något åt provinsernas arbetsrätt.
Resonemanget i Stråthutredningen (som arbetat fram Lex Laval som hanterar konsekvenserna av EU-domstolens dom i svensk rätt) har slående likheter. Där hävdades att normkonflikter mellan EU-rätten och de ILO-konventioner som EUs medlemsstater undertecknat är en fråga mellan EU och ILO. Ett resonemang som är både stötande och felaktigt. Det är EUs medlemsstater, och inte EU, som är medlemmar i ILO. EU har inget mandat att representera alla EUs medlemmar i relationerna med ILO. Dessutom upphäver inte EU-rätten skyldigheter mot ILO. Sverige gömmer sig bakom en federal struktur.
Nu skall det slipas på argumentationen. På tisdag eller onsdag skall målet upp. Inlägget skall förberedas på engelska och får vara höst 5 minuter. Hockeyhandskarna skall fram. Det blir arbete i helgen.
Slutligen (för de läsare som följt svängarna i Let’s dance) kan jag inte undanhålla ett programformat som blivit populärt i Kanada. Ordföranden för kanadensiska LO berättar om ett av de mest sedda programmen i Kanada - ”Blades”. Tidigare hockeystjärnor tränas i isdans. Kanske något att se fram emot? Börje Salming i tights.
Trevlig helg!
C-M
De läsare som hängt med vet nu vad applikationskommittén sysslar med. Listan på de 25 mål som skall diskuteras är ännu inte färdig. Belgaren som förhandlar för arbetstagarna berättar att parterna hade en informell överenskommelse i onsdags. Sedan kom arbetsgivarnas talesman till ILO (ett slags överkucko) in och ”förbjöd” diskussion om Colombia. Den gemensamma listan rasade. Och nu kommer man inte vidare. Belgaren berättar att låsningen är så allvarlig att vi måste börja med de mål där parterna är överens. Som det ser ut nu kan det dröja till måndag eller tisdag innan listan blir färdig.
Men, men, medan förhandlingarna fortsätter är parterna överens om att börja med de mest allvarliga målen (på ILO lingua kallas målen för dubbla fotnoter). Länderna i den gruppen är Kambodja, Centralafrika, Tjeckien, Marocko, Ryssland, Ukraina och Uzbekistan. Det är dem som applikationskommittén börjar med.
Även om listan inte är färdig tycks det kanadensiska målet vara tryggt. I den arbetstagargrupp där inläggen nu skall förberedas är stämningen hög. Kanadensare, svenskar och brasilianare vill prata. Det som intresserar mig är att regeringar försöker att gömma sig bakom federala strukturer. Kopplingarna till Lavalmålet är tydliga.
Låt mig förklara. EU-domstolens dom i Lavalmålet utgör en begränsning av förenings-, förhandlings- och strejkrätten. Domen står i konflikt med den praxis som vuxit fram inom ILOs övervakningsorgan. Att EU-domstolen avviker från ILOs konventioner 87 och 98 befriar dock inte Sverige från ingångna förpliktelser. Medlemskapet i EU betyder inte att man kan strunta i ILO.
Det är lätt att försöka gömma sig bakom en federal struktur. I spänningen mellan den federala strukturen och ILO kan provinserna i Kanada göra lite som de vill. Arbetsrätten regleras i provinserna. Den federala strukturen saknar kompetens att reglera arbetsrätten. Hänger ni med? Den federala regeringen i Kanada hävdar att man vill följa ILOs konventioner men säger samtidigt att men inte kan göra något åt provinsernas arbetsrätt.
Resonemanget i Stråthutredningen (som arbetat fram Lex Laval som hanterar konsekvenserna av EU-domstolens dom i svensk rätt) har slående likheter. Där hävdades att normkonflikter mellan EU-rätten och de ILO-konventioner som EUs medlemsstater undertecknat är en fråga mellan EU och ILO. Ett resonemang som är både stötande och felaktigt. Det är EUs medlemsstater, och inte EU, som är medlemmar i ILO. EU har inget mandat att representera alla EUs medlemmar i relationerna med ILO. Dessutom upphäver inte EU-rätten skyldigheter mot ILO. Sverige gömmer sig bakom en federal struktur.
Nu skall det slipas på argumentationen. På tisdag eller onsdag skall målet upp. Inlägget skall förberedas på engelska och får vara höst 5 minuter. Hockeyhandskarna skall fram. Det blir arbete i helgen.
Slutligen (för de läsare som följt svängarna i Let’s dance) kan jag inte undanhålla ett programformat som blivit populärt i Kanada. Ordföranden för kanadensiska LO berättar om ett av de mest sedda programmen i Kanada - ”Blades”. Tidigare hockeystjärnor tränas i isdans. Kanske något att se fram emot? Börje Salming i tights.
Trevlig helg!
C-M
En delegat en röst
Man kan nästa ta på spänningen i som finns i luften. Mycket är är oklart? Vem får rösta? I vilken ordning ska delegaterna rösta och ska det röstas överhuvudtaget och vad ska vi rösta om? Jag känner mig väldigt trygg och kan konstatera att vi har väldigt bra mötesutbildning i Sverige.
Frågan kommittén ska ta ställning till är och vi ska skapa en konvention tillsammans med en rekommendation eller bara en rekommendation för Domestic Workers. Här råder ivarjfall en totalförvirrig just nu.
Det är bara att vänta och se hur det utveckar sig.......// Malin
Frågan kommittén ska ta ställning till är och vi ska skapa en konvention tillsammans med en rekommendation eller bara en rekommendation för Domestic Workers. Här råder ivarjfall en totalförvirrig just nu.
Det är bara att vänta och se hur det utveckar sig.......// Malin
Decent work for Domestic Worker.......
här i Geneve råder olika uppfattningar om vad detta detta innebär. Arbetsgivar och arbetstagare har helt olika uppfattningar och regeringsrepresentanterna stretar åt alla olika håll. De stora frågorna för dagen är vilken status dokumentet ska ha. Ska det bli en konvention med rekommendationer eller bara riktlinjer som arbetsgivaren önskar. Liksom definitionen av vem som är en domestic worker och vem som ska anses vara arbetsgivare. // Malin
torsdag 3 juni 2010
Magsyra
Skuggorna har blivit långa. Breda, långa, svarta kritsträck över gräsmattan som skulle göra alla villaägare gröna av avund. I kvällens partsammansatta sittning i applikationskommittén hettar det till. Temperaturen stiger.
Arbetsgivarrepresentanterna i applikationskommittén är lika småsura och offensiva som direktörerna på Svenskt Näringsliv. Kritiken mot den oberoende Expertkommittén är magsur. Ovanligt magsur säger min danska bordsgranne.
Nomineringarna av de personer som sitter i expertkommittén kritiseras av arbetsgivarna. De oberoende experterna borde utses av kongressen och inte av ILOs generaldirektör. Insynen i den dagliga verksamheten är svag anser arbetsgivarna. De vill ha mer kontroll. Rapporterna till applikationskommittén borde förberedas i ett partsammansatt organ. Och inte av en oberoende expertgrupp. Arbetsgivarna tycker stadgarna för ILO borde skrivas om. Igen… mer kontroll.
Arbetsgivarna håller sig inte riktigt inom ramarna och passar på att attackera Konvention 94 om offentlig upphandling. I Konvention 94 fastslås att löne- och anställningsvillkor vid offentlig upphandling skall vara de som gäller i området där arbetet utförs. En tydlig likabehandlingsprincip (i motsats till Lavaldomens princip om minimivillkor). Men arbetsgivarna menar att principer om likabehandling är föråldrade. Likabehandling bidrar till högre kostnader vid offentlig upphandling. Ett högre pris gynnar inte majoriteten i samhället. Det är endast enskilda arbetsgivare som gynnas, låter arbetsgivarrepresentanten meddela. Arbetsgivarna vill omförhandla Konvention 94. Och det är brådskande. De medlemsstater som ratificerat konventionen 94 uppmanas att säga upp den.
Även Konvention 158 om hur anställningskontrakt skall avslutas, en slags miniminivå för LAS-regler i världen, kritiseras kraftigt av arbetsgivarna. Retoriken är bekant. Anställningsskyddet förhindrar flexibla anställningskontrakt. Trygghet är föråldrat osv. Även Konvention 158 bör sägas upp av de medlemsstater som antagit den. Som sagt. Arbetsgivarna är på hugget.
De sista sura uppstötningarna riktas mot expertkommitténs "rigida" tolkning av strejkrätten. Enligt arbetsgivarna finns egentligen ingen strejkrätt inom ramen för ILO-rätten. Den nämns inte uttryckligen i konventionerna och får alldeles för stort utrymme i expertkommitténs rapport. Arbetsgivarna är kritiska till att 63 av 71 av målen om konvention 87 handlar om strejkrätten. Expertkommitténs ”generösa” syn på strejkrätten måste omprövas. Att majoriteten av målen om handlar om direkta förbud mot strejker, massgripanden, polisvåld, fängslande av fackliga ledare tycks inte beröra arbetsgivarna.
Nu är det regeringsrepresentanternas tur. De verkar mindre magsura…
Arbetsgivarrepresentanterna i applikationskommittén är lika småsura och offensiva som direktörerna på Svenskt Näringsliv. Kritiken mot den oberoende Expertkommittén är magsur. Ovanligt magsur säger min danska bordsgranne.
Nomineringarna av de personer som sitter i expertkommittén kritiseras av arbetsgivarna. De oberoende experterna borde utses av kongressen och inte av ILOs generaldirektör. Insynen i den dagliga verksamheten är svag anser arbetsgivarna. De vill ha mer kontroll. Rapporterna till applikationskommittén borde förberedas i ett partsammansatt organ. Och inte av en oberoende expertgrupp. Arbetsgivarna tycker stadgarna för ILO borde skrivas om. Igen… mer kontroll.
Arbetsgivarna håller sig inte riktigt inom ramarna och passar på att attackera Konvention 94 om offentlig upphandling. I Konvention 94 fastslås att löne- och anställningsvillkor vid offentlig upphandling skall vara de som gäller i området där arbetet utförs. En tydlig likabehandlingsprincip (i motsats till Lavaldomens princip om minimivillkor). Men arbetsgivarna menar att principer om likabehandling är föråldrade. Likabehandling bidrar till högre kostnader vid offentlig upphandling. Ett högre pris gynnar inte majoriteten i samhället. Det är endast enskilda arbetsgivare som gynnas, låter arbetsgivarrepresentanten meddela. Arbetsgivarna vill omförhandla Konvention 94. Och det är brådskande. De medlemsstater som ratificerat konventionen 94 uppmanas att säga upp den.
Även Konvention 158 om hur anställningskontrakt skall avslutas, en slags miniminivå för LAS-regler i världen, kritiseras kraftigt av arbetsgivarna. Retoriken är bekant. Anställningsskyddet förhindrar flexibla anställningskontrakt. Trygghet är föråldrat osv. Även Konvention 158 bör sägas upp av de medlemsstater som antagit den. Som sagt. Arbetsgivarna är på hugget.
De sista sura uppstötningarna riktas mot expertkommitténs "rigida" tolkning av strejkrätten. Enligt arbetsgivarna finns egentligen ingen strejkrätt inom ramen för ILO-rätten. Den nämns inte uttryckligen i konventionerna och får alldeles för stort utrymme i expertkommitténs rapport. Arbetsgivarna är kritiska till att 63 av 71 av målen om konvention 87 handlar om strejkrätten. Expertkommitténs ”generösa” syn på strejkrätten måste omprövas. Att majoriteten av målen om handlar om direkta förbud mot strejker, massgripanden, polisvåld, fängslande av fackliga ledare tycks inte beröra arbetsgivarna.
Nu är det regeringsrepresentanternas tur. De verkar mindre magsura…
Fler än parterna får komma till tals.....
Kommitténs ordförande har gett fyra intresseorganisationer bla internationella Domestic Workers Network möjlighet att föra fram sin förväntningar och synpunkter på kommitténs arbete. Starka känslor svalar i salen när Wicky berättar händelser från verkligheten där många Domestic Workers är livegna. Jag hoppas att de inte blir besvikna på resultatet av "vårt" arbete. // Malin
Generaldiskussion om Domestic Workers
Just nu ger staterna representanter uttryck för sina åsikter på förslaget som sammanställt från inkomna svar.
Det känns skönt att länder som USA, EUs medlemsländer och hela den Afrikanska gruppen ställer sig bakom en konvention med rekommendationer. USA regeringsrepresentant gjorde ett lysande inlägg som fick stående ovationer. // Malin
Det känns skönt att länder som USA, EUs medlemsländer och hela den Afrikanska gruppen ställer sig bakom en konvention med rekommendationer. USA regeringsrepresentant gjorde ett lysande inlägg som fick stående ovationer. // Malin
Stormiga listor
Vindarna sveper in över Genèvesjön. Gårdagens värme har ersatts av svenskt sommarväder. De välansade träden i det parkområde som omger ILO och FN-byggnaderna svajar betänkligt. Genom de stora panoramafönstren kan man se hur molnen jagar fram över himlen.
Även tonläget mellan världens fackliga organisationer svajar betänkligt. Det är höga toner när den listan med de länder som kommer att granskas skall fastställas. Regeringstrogna fackföreningar från Venezuela talar om en amerikansk komplott. Kuba och Vitryssland lyfts fram som arbetstagarnas paradis. Rapporter om våld och förtryck förnekas. De mer rutinerade medlemmarna i kommittén berättar att diskussionen är årligt återkommande. Det kalla krigets gränser skymtar i sprickorna.
För de läsare som inte är bekant med ILO-strukturen kan en kort introduktion till applikationskommitténs funktion vara till hjälp. I juni varje år träffas medlemmarna i ILO för en årlig konferens. Kanske kan man jämföra det med en förbundskongress. Ett av de ständiga utskotten är just applikationskommittén.
Den årliga konferensen (som i år träffas för 99e gången) antar olika former av regler som syftar till att uppnå målsättningarna i ILOs stadgar. De regler som antas av konferensen kallas för konventioner. Till dags dato finns det 188 konventioner. Även om alla konventioner är viktiga, så finns det några som är viktigare än andra. Medlemsstaternas brott mot konventionerna 87 och 98 som bland annat handlar om förenings-, förhandlings- och strejkrätt är många och i vissa fall riktigt allvarliga (mer om detta i dagarna som kommer).
Applikationskommitténs uppgift är att granska medlemsstaternas efterlevnad av de regler som antagits. I korthet handlar det alltså om att pricka de länder som missköter sig.
En lista på mål som skall behandlas är orsaken till det höga tonläget. I arbetstagarnas grupp försöker vi att enas om vilka mål som skall upp. Många fack kämpar för att deras mål ska med på listan. Andra vill inte att mål som berör deras länder ska upp till diskussion. Lustigt nog tycks demokratin och föreningsrätten vara som svagas i just dessa länder Spänningarna i gruppen växer.
Från svenskt håll är ett mål av särskilt intresse. Det är ett mål från Storbritannien som anknyter till vårt eget Lavalmål.
Omständigheterna är i korthet följande. I EU-domstolens dom i Vikingmålet (som anknyter till Laval) begränsades fackens strejkrätt när arbetsgivaren vill flytta verksamheten. British Airways tog fasta på detta och beslutade att flytta en del av sin verksamhet till Paris i syfte att kapa lönekostnader. De brittiska pilotfacket beslutade sig för att strejka mot beslutet. Under hot om skadeståndskrav på miljardbelopp tvingades facket ge upp. Skadeståndskravet grundade sig på EU-domstolens dom i Viking och Lavalmålet.
De brittiska facken anmälde frågan till ILOs expertkommitté som består av opartiska experter (och som förbereder de rapporter som applikationskommittén tar ställning till). Kritiken mot EU-domstolens domar är hård. Analysen är klar som korvspad. Ordagrant skrivs:
- The Committee thus considers that the doctrine that is being articulated in these ECJ judgements is likely to have a significant restrictive effect on the exercise of the right to strike in practice in a manner contrary to the Convention
Den svåra frågan i arbetstagargruppen är om frågan nu också skall tas upp applikationskommittén. Nackdelen, som också är den mest sannolika, är att den skarpa kritiken riskerar att urvattnas i applikationskommittén. Istället för tydlig kritik kan det bli snömos. Det kommer att bli svårt att få med sig Europas högerregeringar. Fördelen, å andra sidan, är att en principiell diskussion är möjlig. Den strategiska övervägningen är inte enkel. För egen del föredrar jag att kamma hem den vinst vi gjort. Det är trots allt inte Texas Hold’em. Det verkar dumt att gå ”all in” med dåliga kort.
Det drar ihop sig till lunch. Vindarna mojnar. Sista ordet är inte sagt. Förhandlingarna om de 25 målen som slutligen skall granskas fortsätter. I morgon skall listan vara färdigförhandlad.
C-M
Även tonläget mellan världens fackliga organisationer svajar betänkligt. Det är höga toner när den listan med de länder som kommer att granskas skall fastställas. Regeringstrogna fackföreningar från Venezuela talar om en amerikansk komplott. Kuba och Vitryssland lyfts fram som arbetstagarnas paradis. Rapporter om våld och förtryck förnekas. De mer rutinerade medlemmarna i kommittén berättar att diskussionen är årligt återkommande. Det kalla krigets gränser skymtar i sprickorna.
För de läsare som inte är bekant med ILO-strukturen kan en kort introduktion till applikationskommitténs funktion vara till hjälp. I juni varje år träffas medlemmarna i ILO för en årlig konferens. Kanske kan man jämföra det med en förbundskongress. Ett av de ständiga utskotten är just applikationskommittén.
Den årliga konferensen (som i år träffas för 99e gången) antar olika former av regler som syftar till att uppnå målsättningarna i ILOs stadgar. De regler som antas av konferensen kallas för konventioner. Till dags dato finns det 188 konventioner. Även om alla konventioner är viktiga, så finns det några som är viktigare än andra. Medlemsstaternas brott mot konventionerna 87 och 98 som bland annat handlar om förenings-, förhandlings- och strejkrätt är många och i vissa fall riktigt allvarliga (mer om detta i dagarna som kommer).
Applikationskommitténs uppgift är att granska medlemsstaternas efterlevnad av de regler som antagits. I korthet handlar det alltså om att pricka de länder som missköter sig.
En lista på mål som skall behandlas är orsaken till det höga tonläget. I arbetstagarnas grupp försöker vi att enas om vilka mål som skall upp. Många fack kämpar för att deras mål ska med på listan. Andra vill inte att mål som berör deras länder ska upp till diskussion. Lustigt nog tycks demokratin och föreningsrätten vara som svagas i just dessa länder Spänningarna i gruppen växer.
Från svenskt håll är ett mål av särskilt intresse. Det är ett mål från Storbritannien som anknyter till vårt eget Lavalmål.
Omständigheterna är i korthet följande. I EU-domstolens dom i Vikingmålet (som anknyter till Laval) begränsades fackens strejkrätt när arbetsgivaren vill flytta verksamheten. British Airways tog fasta på detta och beslutade att flytta en del av sin verksamhet till Paris i syfte att kapa lönekostnader. De brittiska pilotfacket beslutade sig för att strejka mot beslutet. Under hot om skadeståndskrav på miljardbelopp tvingades facket ge upp. Skadeståndskravet grundade sig på EU-domstolens dom i Viking och Lavalmålet.
De brittiska facken anmälde frågan till ILOs expertkommitté som består av opartiska experter (och som förbereder de rapporter som applikationskommittén tar ställning till). Kritiken mot EU-domstolens domar är hård. Analysen är klar som korvspad. Ordagrant skrivs:
- The Committee thus considers that the doctrine that is being articulated in these ECJ judgements is likely to have a significant restrictive effect on the exercise of the right to strike in practice in a manner contrary to the Convention
Den svåra frågan i arbetstagargruppen är om frågan nu också skall tas upp applikationskommittén. Nackdelen, som också är den mest sannolika, är att den skarpa kritiken riskerar att urvattnas i applikationskommittén. Istället för tydlig kritik kan det bli snömos. Det kommer att bli svårt att få med sig Europas högerregeringar. Fördelen, å andra sidan, är att en principiell diskussion är möjlig. Den strategiska övervägningen är inte enkel. För egen del föredrar jag att kamma hem den vinst vi gjort. Det är trots allt inte Texas Hold’em. Det verkar dumt att gå ”all in” med dåliga kort.
Det drar ihop sig till lunch. Vindarna mojnar. Sista ordet är inte sagt. Förhandlingarna om de 25 målen som slutligen skall granskas fortsätter. I morgon skall listan vara färdigförhandlad.
C-M
onsdag 2 juni 2010
Pompa och ståt
Klockan klämtar. - Please take your seats, hörs i högtalarna. Hela världen är samlad. Snart skall öppningscermonin till ILOs arbetskonferens börja. I Palais des Nations vid Genévesjön (som uppfördes till Nationernas förbund efter första världskriget) har fack, arbetsgivare och regeringsrepresentanter samlats. Inramningen är förrädiskt glamorös för det otränade ögat. Bakom rekvisitan väntar dock veckor av hårt arbete.
I en rad kommittéer skall aktuella frågor diskuteras under de kommande veckorna. I några av utskotten skall sysselsättning, HIV och arbete i hemmet hanteras. Kanske kommer nya gemensamma internationella minimiregler att antas. Själv skall jag delta i arbetet i applikationskommittén, vars primära uppgift är att granska medlemsstaternas tillämpning av de konventioner och rekommendationer som antagits.
Plötsligt avbryts ceremonin. In på scen rusar iranska aktivister. De får tyst på den oregerliga folkmassan. De lyckas med det som konferensensordföranden ännu inte förmått. Tystnaden blir total. De visar bilder på den nyligen avrättade människorättsaktivisten och läraren Farzad Kamangar. Budskapet är tydligt – uteslut Iran ur ILO. I rader sitter fack, arbetsgivare och regeringar för respektive land. Nepal, Jamaika, Luxemburg, El Salvador, Sverige osv. Aktivisterna förs ut av vakter i FN-ljusblå uniformer. Ordningen är återställd.
Av de närmare 900 klagomål och rapporter som granskats och förberetts av en grupp internationella experter skall sållas. I applikationskommittén skall parterna och regeringarna komma överens om vilka fall som skall diskuteras mer ingående. En lång lista på 90 mål har bantats till 41 mål. Inom kort skall listan ner till 25 mål. Sållningen är en förhandlingsfråga.
Det är mycket att läsa. Även om rapporterna och målen är många är det fängslande läsning. Kanske för att mycket är så skrämmande. Det finns ingen hejd på regeringarnas uppfinningsrikedom när facklig verksamhet skall begränsas. I vissa länder skyr man inte heller våld. Jag kommer att komma tillbaka till allt detta de närmaste dagarna.
Klockan har slutat klämta. De närmare 2500 delegaterna har blivit tysta. Konferensen kan börja.
/C-M
I en rad kommittéer skall aktuella frågor diskuteras under de kommande veckorna. I några av utskotten skall sysselsättning, HIV och arbete i hemmet hanteras. Kanske kommer nya gemensamma internationella minimiregler att antas. Själv skall jag delta i arbetet i applikationskommittén, vars primära uppgift är att granska medlemsstaternas tillämpning av de konventioner och rekommendationer som antagits.
Plötsligt avbryts ceremonin. In på scen rusar iranska aktivister. De får tyst på den oregerliga folkmassan. De lyckas med det som konferensensordföranden ännu inte förmått. Tystnaden blir total. De visar bilder på den nyligen avrättade människorättsaktivisten och läraren Farzad Kamangar. Budskapet är tydligt – uteslut Iran ur ILO. I rader sitter fack, arbetsgivare och regeringar för respektive land. Nepal, Jamaika, Luxemburg, El Salvador, Sverige osv. Aktivisterna förs ut av vakter i FN-ljusblå uniformer. Ordningen är återställd.
Av de närmare 900 klagomål och rapporter som granskats och förberetts av en grupp internationella experter skall sållas. I applikationskommittén skall parterna och regeringarna komma överens om vilka fall som skall diskuteras mer ingående. En lång lista på 90 mål har bantats till 41 mål. Inom kort skall listan ner till 25 mål. Sållningen är en förhandlingsfråga.
Det är mycket att läsa. Även om rapporterna och målen är många är det fängslande läsning. Kanske för att mycket är så skrämmande. Det finns ingen hejd på regeringarnas uppfinningsrikedom när facklig verksamhet skall begränsas. I vissa länder skyr man inte heller våld. Jag kommer att komma tillbaka till allt detta de närmaste dagarna.
Klockan har slutat klämta. De närmare 2500 delegaterna har blivit tysta. Konferensen kan börja.
/C-M
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)