Magsyra

Skuggorna har blivit långa. Breda, långa, svarta kritsträck över gräsmattan som skulle göra alla villaägare gröna av avund. I kvällens partsammansatta sittning i applikationskommittén hettar det till. Temperaturen stiger.

Arbetsgivarrepresentanterna i applikationskommittén är lika småsura och offensiva som direktörerna på Svenskt Näringsliv. Kritiken mot den oberoende Expertkommittén är magsur. Ovanligt magsur säger min danska bordsgranne.

Nomineringarna av de personer som sitter i expertkommittén kritiseras av arbetsgivarna. De oberoende experterna borde utses av kongressen och inte av ILOs generaldirektör. Insynen i den dagliga verksamheten är svag anser arbetsgivarna. De vill ha mer kontroll. Rapporterna till applikationskommittén borde förberedas i ett partsammansatt organ. Och inte av en oberoende expertgrupp. Arbetsgivarna tycker stadgarna för ILO borde skrivas om. Igen… mer kontroll.

Arbetsgivarna håller sig inte riktigt inom ramarna och passar på att attackera Konvention 94 om offentlig upphandling. I Konvention 94 fastslås att löne- och anställningsvillkor vid offentlig upphandling skall vara de som gäller i området där arbetet utförs. En tydlig likabehandlingsprincip (i motsats till Lavaldomens princip om minimivillkor). Men arbetsgivarna menar att principer om likabehandling är föråldrade. Likabehandling bidrar till högre kostnader vid offentlig upphandling. Ett högre pris gynnar inte majoriteten i samhället. Det är endast enskilda arbetsgivare som gynnas, låter arbetsgivarrepresentanten meddela. Arbetsgivarna vill omförhandla Konvention 94. Och det är brådskande. De medlemsstater som ratificerat konventionen 94 uppmanas att säga upp den.

Även Konvention 158 om hur anställningskontrakt skall avslutas, en slags miniminivå för LAS-regler i världen, kritiseras kraftigt av arbetsgivarna. Retoriken är bekant. Anställningsskyddet förhindrar flexibla anställningskontrakt. Trygghet är föråldrat osv. Även Konvention 158 bör sägas upp av de medlemsstater som antagit den. Som sagt. Arbetsgivarna är på hugget.

De sista sura uppstötningarna riktas mot expertkommitténs "rigida" tolkning av strejkrätten. Enligt arbetsgivarna finns egentligen ingen strejkrätt inom ramen för ILO-rätten. Den nämns inte uttryckligen i konventionerna och får alldeles för stort utrymme i expertkommitténs rapport. Arbetsgivarna är kritiska till att 63 av 71 av målen om konvention 87 handlar om strejkrätten. Expertkommitténs ”generösa” syn på strejkrätten måste omprövas. Att majoriteten av målen om handlar om direkta förbud mot strejker, massgripanden, polisvåld, fängslande av fackliga ledare tycks inte beröra arbetsgivarna.

Nu är det regeringsrepresentanternas tur. De verkar mindre magsura…