Pompa och ståt

Klockan klämtar. - Please take your seats, hörs i högtalarna. Hela världen är samlad. Snart skall öppningscermonin till ILOs arbetskonferens börja. I Palais des Nations vid Genévesjön (som uppfördes till Nationernas förbund efter första världskriget) har fack, arbetsgivare och regeringsrepresentanter samlats. Inramningen är förrädiskt glamorös för det otränade ögat. Bakom rekvisitan väntar dock veckor av hårt arbete.

I en rad kommittéer skall aktuella frågor diskuteras under de kommande veckorna. I några av utskotten skall sysselsättning, HIV och arbete i hemmet hanteras. Kanske kommer nya gemensamma internationella minimiregler att antas. Själv skall jag delta i arbetet i applikationskommittén, vars primära uppgift är att granska medlemsstaternas tillämpning av de konventioner och rekommendationer som antagits.

Plötsligt avbryts ceremonin. In på scen rusar iranska aktivister. De får tyst på den oregerliga folkmassan. De lyckas med det som konferensensordföranden ännu inte förmått. Tystnaden blir total. De visar bilder på den nyligen avrättade människorättsaktivisten och läraren Farzad Kamangar. Budskapet är tydligt – uteslut Iran ur ILO. I rader sitter fack, arbetsgivare och regeringar för respektive land. Nepal, Jamaika, Luxemburg, El Salvador, Sverige osv. Aktivisterna förs ut av vakter i FN-ljusblå uniformer. Ordningen är återställd.

Av de närmare 900 klagomål och rapporter som granskats och förberetts av en grupp internationella experter skall sållas. I applikationskommittén skall parterna och regeringarna komma överens om vilka fall som skall diskuteras mer ingående. En lång lista på 90 mål har bantats till 41 mål. Inom kort skall listan ner till 25 mål. Sållningen är en förhandlingsfråga.

Det är mycket att läsa. Även om rapporterna och målen är många är det fängslande läsning. Kanske för att mycket är så skrämmande. Det finns ingen hejd på regeringarnas uppfinningsrikedom när facklig verksamhet skall begränsas. I vissa länder skyr man inte heller våld. Jag kommer att komma tillbaka till allt detta de närmaste dagarna.

Klockan har slutat klämta. De närmare 2500 delegaterna har blivit tysta. Konferensen kan börja.

/C-M