Burma i fokus

När väckarklockan ringer på lördagmorgon känns det lite motigt. Det har varit en lång vecka. Möten och diskussioner från 9 till 21 varje kväll sätter sina spår. Väl på plats i dagens särskilda hearing med militärregimen i Burma stiger adrenalinet i kroppen. Övergrepp, tvångsarbete, summariska avrättningar och barnarbete är vardag i Burma.

Dokumentationen om brotten mot ILOs konventioner är omfattande. Den som trollar vill flytta uppmärksamheten någon annanstans. Militärregimens företrädare vill fokusera på förbättringarna. Det rör sig ju trots allt bara (!) om 165 dokumenterade fall. Det har varit fler tidigare år. Men varken arbetstagare, arbetsgivare eller regeringarna är imponerade. Trolleriet lyckas inte.

Många vill prata. Många vill kritisera militärregimen. Det är en ond regim. Inläggen stapplas på varandra. Några regeringar menar dock att det blivit lite bättre. Andra ser inga framsteg. Det känns svart, mycket svart. Nyanserna i mörkret är svaga. Som att titta ner i en kopp svart kaffe och leta efter ljusa punkter. Färgskiftningar av hopp. Själv ser jag bara svart kaffe.

C-M