Hockeyhandskar

Nu blir det hockey. Kanadensiska facket har ett mål i applikationskommittén med betydelse för svensk fackföreningsrörelse. Frågan handlar om förhållandet mellan delstat och federalstat. På delstatsnivå i Kanada begränsas förenings-, förhandlings- och strejkrätten i strid med ILOs konventioner. Den federala regeringen säger att den saknar kompetens att ta delstaterna i örat och gömmer sig bakom den federala strukturen. Likheterna med utvecklingen inom EUs federala struktur är slående. Jag slipar skridskorna, tejpar klubban och sätter på mig hjälmen. Jag skall hålla tal. Det här blir spännande.

De läsare som hängt med vet nu vad applikationskommittén sysslar med. Listan på de 25 mål som skall diskuteras är ännu inte färdig. Belgaren som förhandlar för arbetstagarna berättar att parterna hade en informell överenskommelse i onsdags. Sedan kom arbetsgivarnas talesman till ILO (ett slags överkucko) in och ”förbjöd” diskussion om Colombia. Den gemensamma listan rasade. Och nu kommer man inte vidare. Belgaren berättar att låsningen är så allvarlig att vi måste börja med de mål där parterna är överens. Som det ser ut nu kan det dröja till måndag eller tisdag innan listan blir färdig.

Men, men, medan förhandlingarna fortsätter är parterna överens om att börja med de mest allvarliga målen (på ILO lingua kallas målen för dubbla fotnoter). Länderna i den gruppen är Kambodja, Centralafrika, Tjeckien, Marocko, Ryssland, Ukraina och Uzbekistan. Det är dem som applikationskommittén börjar med.

Även om listan inte är färdig tycks det kanadensiska målet vara tryggt. I den arbetstagargrupp där inläggen nu skall förberedas är stämningen hög. Kanadensare, svenskar och brasilianare vill prata. Det som intresserar mig är att regeringar försöker att gömma sig bakom federala strukturer. Kopplingarna till Lavalmålet är tydliga.

Låt mig förklara. EU-domstolens dom i Lavalmålet utgör en begränsning av förenings-, förhandlings- och strejkrätten. Domen står i konflikt med den praxis som vuxit fram inom ILOs övervakningsorgan. Att EU-domstolen avviker från ILOs konventioner 87 och 98 befriar dock inte Sverige från ingångna förpliktelser. Medlemskapet i EU betyder inte att man kan strunta i ILO.

Det är lätt att försöka gömma sig bakom en federal struktur. I spänningen mellan den federala strukturen och ILO kan provinserna i Kanada göra lite som de vill. Arbetsrätten regleras i provinserna. Den federala strukturen saknar kompetens att reglera arbetsrätten. Hänger ni med? Den federala regeringen i Kanada hävdar att man vill följa ILOs konventioner men säger samtidigt att men inte kan göra något åt provinsernas arbetsrätt.

Resonemanget i Stråthutredningen (som arbetat fram Lex Laval som hanterar konsekvenserna av EU-domstolens dom i svensk rätt) har slående likheter. Där hävdades att normkonflikter mellan EU-rätten och de ILO-konventioner som EUs medlemsstater undertecknat är en fråga mellan EU och ILO. Ett resonemang som är både stötande och felaktigt. Det är EUs medlemsstater, och inte EU, som är medlemmar i ILO. EU har inget mandat att representera alla EUs medlemmar i relationerna med ILO. Dessutom upphäver inte EU-rätten skyldigheter mot ILO. Sverige gömmer sig bakom en federal struktur.

Nu skall det slipas på argumentationen. På tisdag eller onsdag skall målet upp. Inlägget skall förberedas på engelska och får vara höst 5 minuter. Hockeyhandskarna skall fram. Det blir arbete i helgen.

Slutligen (för de läsare som följt svängarna i Let’s dance) kan jag inte undanhålla ett programformat som blivit populärt i Kanada. Ordföranden för kanadensiska LO berättar om ett av de mest sedda programmen i Kanada - ”Blades”. Tidigare hockeystjärnor tränas i isdans. Kanske något att se fram emot? Börje Salming i tights.

Trevlig helg!

C-M